Musikens rytm dunkar i takt med hjärtat, och blodet krusas i ådrorna i takt med Mr. Brightside. Svetten lackar hos åskådarna och alla hoppar febrilt som om det gällde livet. Publiken försöker hänga med i skönsången, men på några håll skär det sig ändå, men ingen bryr sig. Stämningen är på topp, kvällen är ung. Snart ska Johathan äntligen få kyssa Lisa, sådär som han alltid drömt om. Med sina händer inlindade i hennes hår. Och solen är på väg att gå ner bakom tältens knutar, och det högljuda skrattet och pratet från folk omkring, gör de tystlåtna mer sorglösa. Det är så som festivaler ska vara, så som de är i Hultsfred.

Musikens rytm dunkar i takt med hjärtat, och blodet krusas i ådrorna i takt med Mr. Brightside. Svetten lackar hos åskådarna och alla hoppar febrilt som om det gällde livet. Publiken försöker hänga med i skönsången, men på några håll skär det sig ändå, men ingen bryr sig. Stämningen är på topp, kvällen är ung. Snart ska Johathan äntligen få kyssa Lisa, sådär som han alltid drömt om. Med sina händer inlindade i hennes hår. Och solen är på väg att gå ner bakom tältens knutar, och det högljuda skrattet och pratet från folk omkring, gör de tystlåtna mer sorglösa. Det är så som festivaler ska vara, så som de är i Hultsfred.

Jag måste bara få ensak ur mig, se om det lättar trycket från mitt bröst, på något sätt. På någon konstig nivå, så hoppas jag att det gör det. Jag skäms lite, fast varför ska jag skämmas? Jag känner mig som Bella i Twighlight. Det är inte första gången jag jämför migsjälv med en karaktär ur en bok. Men jag ser stora delar av migsjälv i henne.